Morfars gamla invalidmoppe!
Text som hastigast ihopslängd av Pelle!

Nånstans i den finska obygden finns en by som heter Koskenkorva. Huruvida byn är släkt med vodkan med samma namn tänker jag inte forska i för tillfället. (Och om jag så gjorde så blir det nog problem med stavningen). Men där i byn försiggår nån viss underlighet i att bygga invalidmoppar. Erkkola OY heter företaget som gör dom, eller kanske gjorde.
År 1982 köpte i alla fall min morfar en ny och fin från firman ifråga. Morfar hade blivit gaggig och klarade inte längre av att cykla i backarna. Kanske en "invamopo" skulle passa bra?
Fast moppen var dyr så han använde den inte i onödan, och bensinen var dyr så inte tanka i onödan heller. Morfar var milt uttryckt "ekonomisk".
Morfar klagade på att den var bullrig. Kanske ett svepskäl för den ekonomiska biten då gamla gubbar brukar höra dåligt ändå, men bullrig är den! Glasfiberkarossen skapar en resonanslåda av sällan skådat slag, så farter över 20 utan öronproppar kan inte varit hälsosamt.

Morfar var rädd om klenoden så låna den fick man inte. Som snart tonåring var det ju precis det man ville, man se det gick inte.
Morfar la sig ofta tidigt om kvällarna, så en gång när det var brandkårsfest på lokalen så "lånade" farsan och kusinen den för att dundra iväg på fest. Musik, dans och hålligång. Kussen dansade med postiljonskan, "-höhöhö flytta skåp!" var kommentaren till det spektaklet. Sedan vinglade dom väl hem medelst moppen, aningen på lyset förmodligen, men det gick bra den gången. Tur den har tre hjul!
Eller hade gått bra, om inte morfar fått nys om det, förmodligen mormor som märkt det och skvallrat. Men men, förhoppningsvis preskriberat nu många år senare när ingen av dom finns i livet längre.

Moppen överlevde morfar. "Föreningen för invalidmoppens bevarande" tog över och moppen blev på så sätt allas egendom på Granbacka. Första åtgärden var att göra om solarvätskebehållaren till sparbössa , och prislista klistrades på tanken. Ville man åka nånstans så var det bara att läggs i en markka och åka. Byn 1 mk, soptippen 2 och Rosala 5.

Motorn är en 2-växlad saxonette automat med 2,4 hästar orginal. Fortfarande med 50 kubik men stark som ett troll och kunde utan problem på tvåans växel komma upp för stora backen med 2 personer i sadeln och cykelkärra full med sopor på släp!

Mycket av det hade man väl att tacka drevningen för. ville man åka med resonabelt motorvarv och hörseln i behåll så var maxfart ungefär 20. Stoppade man in löv eller kvistar i öronen kunde man få upp den i ungefär 40. Kilar och grenar stoppades in mellan glarfiberkarossen och ramen för att försöka få ner resonansljuden ,men till ingen nytta. Vi bytte sen framdrevet fån ett 11 till ett 15-drev för att få pluspoäng på hastighet och motorvarv.

Moppen hade batteri orginalmonterat. Förmodligen behövdes batteriet för att få lagom ström till blinkers och torkarmotor. Sladdarna till blinkersen hade förresten morfar klippt av "för att dom drog ström". Men annan drevning började mopen bli giftig, ville man köra fort i kurvor gällde det att burka, och helst åt rätt håll. Men mer hottad än så har den inte blivit. Den var och är nyttofordon, att tex åka till byn och handla med, samt det självklara valet om man känner för att åka touring på ön, on- som off-road.
Varje sommardag ungefär klockan ett inträffar det spontana fenomenet "motorsport" på Granbacka, och den får mäta sina krafter med våran Monark lättviktare.

Väghållningen på moppen är milt sagt usel. Den saknar oljedämpare så det hoppar och skuttar likt en känguru runt i naturen. Kursstabil är den inte alls så släpper man styret är det diket som gäller. Men vadå?!, den är kul ju!



Teakinredd shoppingkorg! Eller eh, parkettgolv..


Motorsport
Lite mossa växer det på den då den har fått stå ute alla år då Morbror Bengt slängde ut den från kohuset i början av 2000-talet. Det förklarar det mesta av ytrosten också, men nu sista året har den fått ett fint hem i Crallas butka nere vid sjön.
Skarpögda kan se att taket är snett och rutan bytt. Det beror på att mormor en gång kraschade på den på väg till byn. Att låta pensionärer åka i såna här tycker jag verkar vara bevis på att dom inte vill ha kvar sina pensionäter i finland.



Nu orkar jag inte skriva mer. hejdå!