Pelles Honda svart och vit, liknar mest en fågelskit!
Ja när SV 650:n kändes lite för sportig så snöade jag mig in på en sån här istället. Det är inget som sporthojåkare tar i ens med tång, men udda teknikfåne som jag är så tror jag den kan bli riktigt bra. Den är lite mer normalåkningsinriktad och det finns gott om väskor och annat att köpa till.
Prylen har ABS-bromsar och DCT dubbelkopplingsväxellåda. Alltså automatlåda av den mer sportigare sorten. En annan hade nämligen tröttnat på att växla hela tiden och helt plötsligt blev det skoj att köra i stan också.
Den finns som 750-variant också, men då jag favoriserar mindre motorer så var det här ett klart val. Den är reggad som 35 kilowatt för övrigt.
Bilfirman som sålde den hade haft den stående minst ett halvår (spindelnät ingick), och priset var lågt då dom troligen missat att dom med DCT-lådan kostar en sådär 10 lopp mer.
100 mil hade den gått, men ändå var batteriet helpaj då det stått urladdat länge och sulfaterat sönder. En blinkers var lite knäckt då någon kanske råkat tappa den.
Tidigare ägare var iaf en tjej från Västerås som gissningsvis tänkt övningsköra på den, men bytt in den mot en bil senare. Lite efterforskningar visade att jag var den första som ens ställt på den.
Reservnyckelknippan skvallrade om att den har varit demohoj på Lelles i Uppsala. Det var ju roligt, och borde innebära att motorn är inkörd ordentligt.
Nytt batteri införskaffades från Biltema, men det var inte riktigt friskt det heller då det nog stått på hyllan bra länge. Men efter en rekond på batteriladdaren gör det vad det ska.
Så ser den ut utan kåpor
Just det ja
För att göra lite mer touring av den så fick den Givi-sidoväskor (från Ebay) och pakethållare att sätta toppboxen på. Givis väskor känns riktigt stabila, men det är väl vad evolutionen i den italienska halvgalna trafiken lett fram till genom åren. Dom fick en varsin röd reflex i bakkant då jag råkade ha två liggandes.
Sidostödet modifierades med en extra platta så det inte sjunker ner när man parkerar på mjukare underlag än asfalt, betong och härdat stål. Uppenbarligen är gräsmattor, grus och vanlig mark inte uppfunnet i japan än.
Framstänkan fick en "fender extender" eftersom jag tycker det ser lite snyggare ut.
Ett centralstöd fick den också, bra då man smörjer kedjan och lär komma bra till pass om cirka tre år då det är dags för nytt bakdäck. Trodde jag.
Moddat lite har vi gjort också:
En fiffig grej med hojen är förvaringsutrymmet som sitter där tanken brukar finnas. Det mindre fiffiga är att det öppnas med ett lås på sidan på hojen. Så ska man ta upp kartboken så måste man stanna, stänga av och kliva av. Men inte nu längre!
Numer sitter det en knapp precis bakom styret som öppnar locket om tändningen är påslagen.
Jag hittade en forumtråd där en turk gjort fiffet ifråga, och som jag kopierade rakt av.
Knappen. Lagom diskret, eller hur?
Dragmojen sitter här..
Som drar i den här (via extra vajer).
Dragmojen är egentligen en skufföppnare till Renault och vajern är ehh, en vajer.
Strömmen tar jag från hojens kontakt till "extra utrustning". Då man inte vill köpa hondas egna dyra kit för sånt så kan man göra egna efterforskningar och hitta kontakter och sånt billigare på nätet (kontakten heter Sumitomo 6187-6801 bara så ni vet). Dock åkte jag på att köpa hondas egna relä som ska sitta i säkringsdosan. Kruxet är att relät (som visserligen har standardiserad sockel) är lägre än vanliga för att få plats under locket.
Såhär efter att ha använt fiffet under en längre tid, så tycker jag att det här nåt som honda skulle ha satt dit som standard.
Inuti förvaringsutrymmet sitter nu också ett 12 volt cigarettändaruttag. Grävde lite i lådorna hemma och hittade ett fint ett med lock av gummi.
Nästa fiff är en extra bränsletank där just bränsletanken sitter på normala hojar. Alltså i förvaringsutrymmet på den här.
Det konstiga när japsar designar motorcyklar, och dom gör en extra bränslesnål variant, så tänker man sjäv att -så bra då kommer man längre på en tank! Men istället så har japsarna satt dit en mindre tank så räckvidden blir samma i alla fall. Kawasaki Z 250C är ett annat exempel på det.
Min bot på detta blir som sagt en extra tank i förvaringsutrymmet. Tanken är en för campare ihopknycklingsbar plastdunk för dricksvatten. Efter lite tester uppdagades det sig att jodå, den tål bensin. Lite slang, ventiler och annat grejsimojs som egentligen ska vara till tryckluft kopplas mellan gamla och nya tanken.
Tänket är att undertrycket som skapas i gamla tanken suger i sig bensin från plasttanken. Då hojen har en elektrisk bränslepump som suger rätt duktigt så är det inte några problem.
Nåt annat underligt som försiggår är att bensin sugs över från plasttanken till den vanliga även när hojen inte används. Måste vara nåt temperaturfysikaliskt fenomen..
Det är snabbkopplingar till slangarna så man kan lyfta ut plasttanken när man vill. Bra med handtaget då!
Den längre räckvidden gjorde mig så bortskämd att man inte längre vill vara utan.
Extra liter. Funkade ypperligt och gav bekväm räckvidd på ca 75 mil.
Efter slutet på första sommaren fick hojen styrhöjare av märket sw-motech barbacks. Dom flyttar både bak och upp styret en smula. Då kvaliteten på dom faktiskt inte var nåt utöver det billigaste man kan hitta på ebay så kan jag inte rekommendera dom, bortsett från om man absolut vill flytta styret just bara en smula.
Min vana trogen filar jag också lite på styrstoppen till styret. Det skadar aldrig att kunna svänga lite mer i knixiga situationer, utan att styret tar i nånstans förstås.
Efter bara en sommar och 1000 mil var bakdäcket helt slut. Tydligen sätter Honda på speciella budgetdäck med halva gummitjockleken vid tillverkningen för att snåla lite. Sgrumf!
Jag sökte efter nåt som håller längre eftersom jag inte tycker det är överdrivet kul att byta däck. Segast tycks Michelin Commander 2 vara. 160/70 17 var den dimension som låg närmast originalets 160/60 17, men efter lite synvinklande på håll så tror jag hojen nästan ser bättre ut med lite större bakdäck. Radien ökar med 1,5 cm och det borde gå att leva med. Hastighetsmätaren visar nu 93 istället för 97 när GPS:en visar 90. Klart bättre!
Balansering i tvättstugan. Jodå.
Ny olja skulle den ha också. Först efter 100 mil och sen efter 800(?) till.
Det första bytet ska ske på 100-milaservicen, men då jag varken gillar garantier eller eventuella klåpare som skruvar på mina grejor så gör jag sånt själv.
Vid första bytet var oljan så fin att det var synd att slänga den. Den häller jag istället i min gamla Kawasaki Z400 som har börjat dricka ganska mycket pga dåliga kolvringar. Man kan väl se det som en sorts destruktion..
Oljan som rekommenderas i manualen är 10W-30 kvalitet SG. Det billigaste som Biltema råkar sälja är 10W-30 kvalitet SL, alltså mycket bättre, så varför inte?
Det andra lilla oljefiltret till växellådan har jag inte bytt än. Borde väl ha gjort det men det har liksom inte blivit av då Lelles inte hade nåt inne för stunden, och jag inte hittat nåt prisvärt på nätet. Återkommer väl om det..!
Gudinge, Upplandskusten.
I väntan på nästa vår var det inte så mycket som behövde göras. Bara det att jag kommit på att det känns jobbigt i gashanden när man kört länge. Anledningen till detta är gissningsvis returfjädern till gasen som är ganska stark.
Jag gjorde en 2-centimeters ögla av lite kraftigare snöre och satte mellan gasfjädern och kroken den suttit fäst i.
Verkar lovande!
Under nästa säsong var det inte så mycket som hände. Väskorna blev ordentligt testade på Gotland, och att köra med mycket last plus en bredbakad dam bakpå var inga problem, detta jämfört med SV650:n som blev väldigt lätt där fram.
Ändå tycker jag att växellådan lägger i sexans växel för tidigt när man segdrar många kilon i uppförsbackarna, vilket ger vibrationer. Okej det är bara att växla ner, men det där borde Honda ha justerat in lite bättre på fabriken.
Parkeringsbromsen är förresten väldigt bra då man parkerar i backar.
Väl hemma hittade jag den här på Ebay:
Det är en ljuddämpare från 2016 års modell. Den ser 100x mer modern ut än nuvarande plåtkonservburk som hör bättre hemma på en åkgräsklippare.
Den låter aningen mer också vilket var välkommet då det kan vara fördel då medtrafikanterna hör var man är nånstans.
Ny ljuddämpare låter mer modernt!
Sen blev oljefiltret till växellådan äntligen bytt. En enkel analys visade att filtret inte var smutsigt alls, så nästa byte lär dröja på sig. HiFloFiltro HF117 hette det nya.
Strax innan säsongens slut hittade jag den här på Ebay för bra pris:
En förhoppningsvis bekvämare sadel från Shad. Hann inte prova den så mycket, men det verkar lovande!
Edit: Halvvägs in på säsong 2018 och jag har fortfarande inte fått ont i ändan.
Säsong 2018 inleddes med batterikrångel, fast bara ibland. Exempel: Första starten: ok. Andra starten: klick. Start 3-10: ok.
Sprättade upp biltemabatteriet och fyllde på en hel del batterivatten. Få ser hur det fortlöper. Annars är jag sugen på ett litiumbatteri nästa gång.
Batteriet.
Under en sväng på småvägarna i den härliga vårsolen så tändes plötsligt motorlampan. Nåja, efter fem år så kan det väl vara dags för ett fel på hojen då. På vägen hemåt började instrumenteringen blinka som ett flipperspel, och någon kilometer senare började hojen gå ganska dåligt. Vid en kyrka och troligtvis under pågående gudstjänst så la hojen av helt och hållet. Stånk!
Instrumenteringen helt död, inget liv alls. Är batteriet SÅ paj?
Lyckligtvis har man ju kvar original verktygssats, och efter lite åtdragning på minuspolen så levde hojen igen, och gick helt normalt utan felkoder på väg hem. Kanske jag fick en välsignelse från hen ovan för att jag för en gångs skull stannat på gudstjänst?
Felet visade sej vara gängpaj på muttern i batteriet. Ny mutter på plats.
Jag bytte också ut stjärnskruvarna på batteriet mot lite längre insexskruvar så att en fjäderbricka fick plats också. NU borde det hålla.
Efter 2025 mil och en sväng till Åland så syntes korden på framdäcket. Metallic är förstås coolt, men inte på fel ställen. Dags för nytt alltså. Nu blev det ett Avon Roadrider 120/80-17 istället för originalets 120/70-17. Som sagt så påstår jag att hojen ser bättre ut med lite större däck. Dock blev det bara millimetrar kvar mellan däck och framstänka. Oh Well.
Efter en diskussion med Frille på Ålandsbåten så bestämde jag mig för att så sakteliga börja måla om hojen. Istället för svartvit ska den bli röd/silver som fanns som färgval 2017 och framåt. Framfälgen fick alltså bli utsatt för biltemas aluminium fälgfärg. ABS-ringen likaså.
Så alltså.
Nåja, under vinteruppehållet 2018-2019 så fick hojen ett välbehövligt lyft av framstänkan på två centimeter. Tillverkade fyra aluminiumplåtar med hål i.
Dom nedre fästena var väldigt rättfram att höja upp. Dom övre främre gick inte alls, så där satte jag bara i skruvarna som dom var, med några brickor under skärmen. För dom övre bakre behövde jag borra och gänga framgaffeln med M8 gänga. Den högra fick en längre skruv och en borrad M8-mutter som passbit för att få dit klammern för bromsslangarna också. Blev super!
Dom vita blinkersglasen bytte jag till ett par orangea. Vita miniblinkers tycker jag har varit ute hur länge som helst nu. Polaren sa förresten att det är blå blinkers man ska ha nu, men jag tror han ljuger..
Orange is the new white.
Biltemabatteriet var väldigt grinigt efter vinteruppehållet, och efter en spänningskontroll verkade det som om att en cell har pajat. För lite volt helt enkelt.
Nytt batteri blev ett LiFePo4-batteri från Biltema, som Ebay till trots hade bra pris.
Nu vore det bra om jag också fixade en laddare till ovan nämda batteri, antingen köpa eller bygga en själv.
Planerna att måla hojen röd har gått i paus. Jag hittade bild på en likadan hoj, fast röd, och tyckte att det inte såg särskilt mycket bättre ut. I det närmaste hopplöst alltså, men silverfärgade fälgar ska det bli.
