Den fick namnet Ansjovis efter regplåtens AJU. Men U:et då, Mathilda?
Ja då jobbarkompisinnan köpt en sån här fast årsmodell 02 så tänkte jag att nåt sånt här verkar ju vettigt. Dock ville jag ha N-modellen som ser lite mindre sportig ut, tyvärr är den bra mycket ovanligare och svårare att få tag på.
Jag hittade ändå ett fint exemplar på Lidingö i Stockholm där den hade gått som störtbombare och ingett respekt i medtrafikanterna utrustad med högljutt slip-on och fatbar-styre.
Inga konstigheter förutom att jag fick med depåstöden trots att killen som sålde tänkte köpa en ny hoj.
Det första man gör när man köp en hoj är ju såklart att plocka isär den, helt eller delvis. Sånt kallas tydligen bonding.
Jobb pågår. Hojen kändes välbyggd och påkostad. Bra det.
Vad gjorde vi till att börja med då?
Satt dit original avgassystem igen. Det ska inte låta sådär illa tycker jag som vill åka mer anonymt . Avgassmällarna vid motorbroms lät oproffesionellt liksom. Det fanns avgasrörsklämmor på ebay att hitta , och med en sån kan man lätt sätta tillbaka originalröret.
Satt din originalblinkers igen, då miniblinkers av mig anses fånigt. Men med vita blinkersglas (Ebay igen..) blev dom snygga.
Satt dit originalstyret också. Störtbombarstyret som satt på var visserligen väldigt snyggt, men jag vill inte sitta så framåtlutad. Precis, jag försöker görna normalhoj av den.
Sänkt den för att få den lite mindre bökig vid stillastående. Tillverkade på längre "dogbones" och micklade dit.
Dit med Renntecs pakethållare, och en Biltema tåppbåx på den.
Åsså ett centralstöd från SW motech. Tyvärr så funkade det inget vidare samtidigt som man sänkt hojen.
Och "fenda extenda" förlängning av framskärmen.
Lite puts, färg och fix!
Vinter 2011-12 nu vill vi provköra.
Under följande sommar visade det sig att laddningsregulatorn laddade en volt för mycket som kokade ur batteriet. Det blev ny laddregulator och batteri. Som tur var hade kineserna just börjat massproducera billiga laddningsregulatorer som funkade finfint.
Det blev en uppsättning dogbones till, som inte heller blev riktigt bra, innan jag gav upp och köpte en steglöst justerbar (tänk vantskruv) från Ebay.
Slip-onnet blev sålt till nån rejsputte i södra sverige då det såg så loppbitet ut. Det hade nog hängt med rätt länge.
Den fick också ett större framdrev för att få ner motorvarvet lite för att den skulle passa bättre till touring. Men touringhoj blev den aldrig riktigt, den sportiga framtoningen sken igenom ändå. Den drog i genomsnitt 0,37 liter/mil och det var ju godkänt.
För nyfikenhetens skull var jag ju bara tvungen att kolla hur pumpen inuti tanken ser ut. Den var från Mitsubishi, och säkert av samma sort som finns i bilar. Ett filter fanns där också, och lika bra att passa på att göra rent det.
Efter att ha kört ner i mellansveriges största hål i vägen började hojen gå dåligt, och det visade sig att jag inte satt ihop pumpen riktigt ordentligt. Oh well.
Nya gaffeltätningar snart på plats.
Hojen hann med att vara på Gotland tre gånger, och sista gången var damen med bakpå.
Väl hemkommen såg jag att ett rör i pakethållaren hade gått av, så Renntecs grejer kanske är lite klena. Förresten fanns en spricka i bakramen där pakethållaren satt fast, så jag passade på att förstärka där med. Enligt Renntech så får man lasta maxt två fjuttiga kilo på deras pakethållare, och såhär i efterhand kan man förstå det.
Södra Gotland sommar 2015
Jag körde faktiskt 2000 mil med den innan jag sålde den till en kille nära Knivsta med mc-kort i blick hösten 2015.
