Om George Lucas åkte Ford. 			Mån 6 maj 02 11:35 

Hej alla starwarsfreaks! 

Jag har nyligen sett en av de berömda Starwars- 
filmerna, och det har faktiskt fått mig att se 
på saker och ting ur ett annat perspektiv, och 
underligt nog så råkar det ha blivit min stackars 
bil. 

I George Lucas värld, så är ”kraften”, eller på 
orginalspråket ”the force”, en kraft som finns 
överallt och påverkar allt i universum. 
Och så även min Ford har jag räknat ut. Jag har 
länge trott att choken varit trasig, men så är icke 
fallet. När bilen hostar,hackar och ryker beror 
det helt enkelt på en störning i kraften. 

”I feel a disturbence in the force” är alltså de 
ordalag som ska användas då fordfan inte går som 
den borde. 

Dialogen mellan mig om min samåkarkompis John är 
därmed given: 
-I feel a disturbence in the force. 
-Yes, it’s weak with him. 

Eller alternativt: 
-I feel a disturbence in the ford. 
-Yes, it’s shit with him. 


Likt Nubianska skepp, kan även min farkost få fel 
på hyperdrivern. Det är lätt hänt att ett eller två 
tändstift lägger av, så då gäller det att ha en ursäkt 
till chefen om man blir sen till jobbet. 
-Jag fick fel på hyperdrivern och kunde köra max warp 70. 

Naturligtvis gäller det att hålla ordning på Ford och force, 
även fast det inte är lätt alla gånger. 
Det är oturligt om exempelvis rymdhjältar råkar ha knäck i 
lurarna och råkar missuppfatta ett i filmen vanligt uttryck 
och få det till ”may the ford be with you”. 
Till svar kan man då få, ”-Shut up! I only drive zvclrm%7!!” 
,eller vad moderna åk där kan tänkas heta. 


Om George Lucas någon gång ägt en Ford Escort L från 85 
så hade vi troligen hittat följande repliker i hans filmer: 

”-Lord Vader, automatchoken har hängt sig på vårt skepp. 
Bakomvarande skepp ser inget för all rök.” 

”-Lord Vader, vi måste gå med full fart genom asteroidfältet, 
tomgången funkar inte.” 

”-Lord Vader, vi kan inte sätta efter rebellerna, startmotorn 
bara klickar. 
-Kapten Needah, ni behöver bara knacka på den med en träpinne.” 

”-Lord vader, vårt skepp har förlorat all kraft, vad göra? 
-Ryck bara i den röda sladden under ratten så funkar det.” 

”-Lord Vader, vi kan inte smyga oss på rebellerna på grund av 
baktändningar i jetutspruttet. 
-Stäng av motorn och låt ett kompani stormtrupper gå ut och 
skjuta på.” 

”-Lord vader, vi kommer inte ikapp rebellerna. Det ligger en 
husvagn framför och en cylinder funkar inte.” 

”-Ta på er kevlarkalsongerna mylord, värmen har lagt av” 

”Titta Luke!,där ligger en av imperiets innerskärmar, dom 
måste ha kört över en rymdgrävling. 




Så visst är det tur att Lucas inte åker Ford!  

----------------------------------------------------

När JAG åker ford.. 			Sön 26 maj 02 20:59 
Jäkla bil man har då. Jag säger bara det. 
Och naturligtvis menar jag den lilla sura röda 
av märket Ford. 

Men den hade faktiskt gått bra länge nu. Jag hade 
nästan börjat vänja mig med att elsystemet luktar 
bränt, och att den inte går på tomgång när den är 
kall. 
Men nu i helgen som var så var jag i Örebro både 
lördag och söndag. Nu har jag nämligen fått mitt 
högra öra omlasrat, så nu ser jag som en hök! 
Eller möjligtvis som en dront, om nu dom såg bra. 

I söndags skulle jag hem efter sista kontrollen, 
allting var okej, och jag var glad som en nyponros 
i morgonsolen. Men inget gott som inte har något 
ont med sig, för nu ville bilfan inte gå. Inte ens 
ett klick. Men härdad som man är så tog jag fram 
min medhavda träpinne och knackade vant på start- 
motorn. En gång, två gånger, tre gånger... hmm 
ingen framgång. Bilen ville inte vara med alls. 
Kanske den ville slå rot i Örebro och sluta sina 
dagar där, vem vet? 
Under tiden hade jag fått publik. En tant stog vid 
bilen mittemot och tittade på mig. 
-Det är Ford, det ska vara så här!, sa jag invant. 
Nu insåg jag att det enda sättet att få liv i 
hinken var att rulla igång den. Parkeringen var 
stor och lutade bara lite svagt. Jag knuffade den 
bakåt till startposition, och tog sen sats för att 
sedan hoppa in och släppa upp kopplingen med ettans 
växel i. Första försöket gick för långsamt, det 
andra gick inte alls för jag glömde slå till 
tändningen. Under tiden hade tanten fått sällskap 
av två till, och nu hade jag en riktig hejaklack 
som sponsrades av PRF. På tredje försöket klaffade 
allt och bilen hoppade igång med ett välkänt ”Kafonk 
sprutt sputt” 
Jag vikade av tanterna och satte full rulle hemåt. 

I Heby tänkte jag tanka, men då jag kört intill 
pumpen så kom jag på att om jag stannade motorn så 
skulle den säkert inte starta igen. Nyckeln måste 
därför sitta kvar i tändningslåset. Därför blev det 
problem med att få upp tanklocket,men med hjälp av 
en finsk enmarka och ett gem gick även det. 

Nästan hemma tänkte jag svänga in på Ullared för 
att införskaffa en M5 gängstång jag var i behov av. 
Så här nära hemma kunde jag riskera att bli stående. 
Men innan infarten till Ullared hade dom satt upp 
nya farthinder, men dom såg ju inte jag. BAOUM! sa 
det när jag körde över ett. Sen sa motorn ”host host” 
och laddningslampan flirade. Ajdå! Motorflimmer! 
Bäst att spurta hemåt innan den dör. Det lyckades, 
jag kom lyckligt hem. 
Och på en gång lagade jag elfelet som jag visste 
orsakade det hela. Det är en kontakt som glappat 
lite till och från hela tiden. Det är en plastkontakt 
som innehåller tre sladdar, varav den röda sladden 
glappar. Jag gjorde helt enkelt en ”bypass-operation” 
på den över kontakten, med hjälp av lite mer sladd och 
två sockerbitar. 

Allt väl eller? 
Nix! Eller.. mjo, startmotorn går nu, men på vägen hem så 
dog tändningen. Schitt! Alltså glappar en av de andra 
två sladdarna också. Så nu när motorn börjar hosta så 
petar jag bara lite under ratten så går den igen. 
Är inte den moderna teknologin underbar , så säg!! :o) 


Den här arbetsveckan som kommer, lär bli spännande.. 
/P  


------------------------------------------------
Jag har kommit på dom! 			Mån 10 mar 03 17:48 

Vilka då? Jo, garagemekarna. Det gåtfulla lidande folket 
som i alla väder ligger under nån bil i sina iskalla garage, 
slitandes i nåt hopplöst fastrostat fjäderben. 

Undertecknad har just varit med om en sådan situation. 
Efter att ha varit sur och grinig hela dan (måndag ju) så 
krälade jag mig in under mitt vrålåk för att ”kolla upp 
en sak”. Det var mörkt, blåste kallt och leran under bilen 
blev snabbt till geggamoja där jag låg i mon overall och 
frös och fick skräp i ögonen. 

Då insåg jag följande saker: 
1. Det här var roligt! Mitt dåliga humör var som bortblåst. 
Något helt osannolikt schläbbigt har på något outgrundligt 
sätt fått mig på bättre humör. 
2. Det är vår! En stilla vårbäck flöt under bilen och rann in 
i min krage och blötte ner ordentligt. 
3. Att jag hade glömt gylfen öppen och att en visst mängd 
geggamoja hade krupit in på ett föga tilltalande ställe. 

Med anledning av detta sitter jag nu vid farsans dator 
och torkar upp mig. 

Men alltså; bilmekning är terapi! Istället för antidepressiva 
medel så borde läkare kanske rekommendera sådana här 
naturmediciner. -”Ta den där rostiga folkan och ring mig 
om två veckor.” 

Nä, nu ska jag till korvis och sen hem till tanten som jag 
hoppats förlåtigt mig för att jag var grinig i morse. Hon kan 
få en pallbock som tröst. 

Slut  


------------------------------------------------------------
Första vårtecknet såg jag igår förresten då jag var på väg 
till svärmors skinkpajsbjudning, en Chevrålet impala femtisjua kom 
åkandes i mörkret. Stackare. Den måste ha vaknat för tidigt, tänk om 
den frusit ihjäl ute? Glömde kolla det i dikena på vägen hem.. 
---------------------------------------------------------------


Under bilen.. 				Sön 25 maj 03 04:57 

Under bilen 
finns rost och smuts. 
Under bilen 
finns det plåt och rör. 
Det finns mycket där som krånglar 
som vi inte orkar laga. 
Men vi hittar alltid svaren 
där i mörkret under bilen. 
Under bilen. 


Melodi: Uno Svenningsson. 
Text något förvanskad av mig :o) 

Fy fasen vad trött men blir av att ligga 
och mecka under en bil. Puuh, jag är 
alldeles slut och vill bara hem! 
Allergisk är jag också, *sniff* och inte 
lite heller. 

Men nu har jag automatiskt reglerad 
luftfjädring i alla fall!! :o) 

----------------------------------------
Japanska bilar			 Tis 2 nov 04 10:05 
Hej jag heter Pelle. 
Jag har köpt min första japanska bil, en Toyota. 

På den så har belysningen till reglagen för ventilationen slocknat. 
Att byta lampa borde vara en lätt sak tänkte jag, och skred till verket. 

Men för att få bort panelen runt reglagen behövde man ta bort panelen 
under hastighetsmätaren, och för att få bort den behövde man visst ta 
bort kåpan runt ratten. 
För att sen kunna dra ut reglagen för att komma åt lampen så behövde man 
ta bort panelen undertill, och för att ta bort den så måste panelerna 
under ratten och under hanskfacket också tas bort. 
Och då måste handskfacket också väck. 

Dessutom måste panelen runt växelspaken bort, och för att komma åt den så måste 
båda framstolar väck. 

Enkelt, eller hur? 


Jag undrar vilka andra spännande tilltag som döljer sig i Toyotas mekanhandbok? 
”För att byta glödlampa till bromljus bak, måste ni först demontera motor,ratt samt 
höger navkapsel”. 

eller 

För att under färd svänga vänster med Er Toyota: Stanna bilen, lossa spännblad 
1C vid styrstagslänken B tills ett klick hörs (se bild 2.2A). Vrid sedan ratten moturs 
till hjulvinkel a uppstår. Fortsätt färd till ny färdriktning erhållits. Stanna 
sedan bilen och utför momentet baklänges, och vrid ratten medurs till hjulvinkel b 
erhålls. Fortsätt sedan färden. 
För högersväng, se sid 3-21” 


Jag vågar knappt tänka på hur mycket man behöver skruva bort för att kunna tanka den. 

Slut