Sagan om Flygasklingar

Det var en gång en drifttekniker vid Uppsalas kraftvärmeverk som dag efter dag gjorde sina dagliga sysslor och det med ett stort engagemang. Varje morgon en noggrann rond runt hela områden följt av diverse sysslor som med yrket ingår. Ständigt kontrollrumsingenjörer på henne ropar om nya sysslor som hon med intresse tar sig an.

Men denna saga som jag för er skall berätta börjar med en ovanligt sysslolös dag, vartefter vår drifttekniker ser sig om efter nya utmaningar. Hon strövade runt på sitt rondområde och tittade på allt som hon blivit lärd att titta på. Då hon kom fram till asksilosarna och precis skulle ta trappan upp, fick hon syn på den skylt som hon visserligen ser varje dag men som hon aldrig lagt något intresse vid. Denna skylt sitter precis vid ingången där lastbilarna ska köra in och där står med stora bokstäver: BEFRUKTAD FLYGASKA.

För dem som inte är vidare bekant med varelse kraftvärmeverk så väl som flygaska kan jag lite snabbt förklara att flygaskan är en utav de restprodukter torvförbränningen lämnar efter sig.

Ja, vad betyder nu denna skylt undrar ni, och det gjorde även vår kära drifttekniker. Hon vet ju var det kommer ifrån och hur det kommer dit, men hon kan inte minnas att någon nånsin för henne förklarat att det är ett levande ämne, för det är väl just precis vad det måste vara om en befruktning skall kunna ske?

Vår drifttekniker hör sig omgående för både bland andra teknikerkolleger samt ingenjörer av alla dess slag, men alltid fick hon samma svar. Ingen hade någonsin tänkt på detta och dom kunde väl aldrig tänka sig att det skulle vara levande organismer instängda i dessa silosar. Alltid fick hon samma svar förutom ett enda undantag. Det var då hon sökte upp den äldsta av alla anställda som hon tycktes se någon slags reaktion. Denna åldersman förnekade naturligtvis att han visste något om saken, men det var något i hans blick som sa teknikern att han visste något mer. Hon beslöt sig för att inte ge upp. Varje dag klev hon upp extra tidigt för att hinna till arkivet innan arbetsdagens början och varje eftermiddag avslutade hon med att besöka åldersmannens kontor. Hon ville inte skrämma iväg mannen utan började istället med att ställa andra frågor kring silosarna för att sedan jobba sig närmare det aktuella ämnet.

En dag då hon kom till jobbet låg i hennes postfack ett tjockt brunt kuvert innehållandes vad såg ut som en rapport. Rubriken på rapporten löd: Symtom och följdsjukdomar vid inandning av flygasksporer.

Det visade sig att rapporten är skriven av ett överambitiöst arbetsmiljöombud som en dag ledsnat på sin överviktige och tjurskallige lastbilschaufför till make, och bestämt sig för att gå till botten med det hela.

Som ni säkert räknat ut var denne make en utav de lastbilschaufförer som till huvuduppgift hade att från vårt Kraftvärmeverk transportera flygaska till deponi i Gävle.

Det överambitiösa arbetsmiljöombudet hade på förhand dragit vissa slutsatser och hon var medveten vid att det inte enbart var hennes make som hade detta ”problem”, men hon kunde väl aldrig tänka sig det hon nu skulle få reda på.

Med tanke på det yrke hon besitter var det inte mer än naturligt att börja undersökningen med en rejäl och noggrann arbetsmiljörond på makens arbetsplats. Beväpnad med en kall öl i handen bad hon en kväll sin make med den mest förförande tonen att få följa med honom en dag på jobbet (med tanke på att män sällan lyssnar på vad sina fruar säger så tog mannen en klunk av den kalla ölen, tittade tillbaka på tvn och sa lite ointresserat att det blir nog bra älskling)

Arbetsmiljöombudet kontrollerade noggrant alla punkter på sitt protokoll, där bland annat fjädringen i lastbilens säte, doften på wunderbaumen, påfrestningen vi ned- och uppstigning i lasbilen, ja allt man kan tänka sig utan att stöta på något direkt iögonfallande.

För att vara på den säkra sidan genomförde hon även en arbetsmiljörond hos en random chaufför som dock även hade ett annat körschema. Även här kunde hon inte upptäcka något utöver det vanliga (förutom att han förvisso var mycket charmigare en hennes egen chuafför tillika make).

Det ena uteslöt det andra ju längre hon kom i undersökningen utan att maken tappat ett kilo eller ens dragit på munnen en enda gång, kom hon fram till att det måste ha med själva arbetsplatsen i sig att göra. Hon lyckades få tag i diverse ämnen som figurerade kring arbetsplatsen både i Uppsala och Gävle som hon sedan lämnade i på ett labb där en väninna till henne hade sin arbetsplats.

Väninnan ringde redan samma dag och berättade exalterat att hon hittat levande organismer i själva flygaskan som ju är makens huvudlast. Det som dock störde henne var att dessa organismer inte liknade någon hon tidigare sett eller hört talas om. Hon såg sig genast vinna stora fina priser i framtiden för sina chockartade framgångar inom mokroorganismforskingen och lät sig därför inte hämmas.

Forskningen tog många många år och arbetsmiljöombudet hade för länge sen gett upp och redan tagit ut skilsmässa från sin feta, tjurskallige make och levde idag lycklig med en betydligt yngre man. Det enda skälet till att arbetsmiljöombudet fortfarande brydde sig om denna utredning var just för att hon brann för sitt yrke. Alla människor bör vara medvetna om och skyddade från de risker de tar på sin arbetsplats!

Resultatet från väninnans långdragna forskning och arbetsmiljöombudets grundliga undersökning resulterade i just denna rapport:

”Farliga flygaskesporer från torvförbränningen i Uppsala leder till tjurskallighet, bukfetma och tidigt håravfall”.

Låt mig på enklaste sätt försöka förklara detta, och för att det lättare ska sjunka in underlättar det om du tar fram den mest livliga av alla fantasier.

Dessa levande organismer som vi tidigare enbart kallat flygaska består egentligen av små små mikroorganismer, med både varierande kön, personligheter samt styrkor/svagheter. Som ni säkert förstår går det inte att undersöka alla dessa små små organismer, utan man har utifrån dem 50 styckna individer som man lyckats ”odla” på labbet dragit vissa slutsatser.

Det kvinnliga könet består av en kurvig men fortfarande sfärformad kropp, med stora änglalika vingar på vardera sida av kroppen. Med sin långa förföriska ögonfransar lockar dom sedan till sig männen. Deras svagheter är dock naivitet och vi skulle idag uttrycka det med att dom är ena riktiga blondiner.

Det manliga könet å andra sidan har en mer cylindrisk, långsmal figur med mer fladdermusformade vingar. Kollar man riktigt noga i ett mikroskop kan man även se något som liknar horn på dess huvud. Deras temperament är mer aggressivt och vore det inte för deras ständiga pollenallergi skulle de troligtvis utrota sin egen art då de ser alla samkönade flygaskeorganismer som ett hot och rivaler. För att återigen reflektera till dagen språk kan man kalla dem typiska ”badboys” och vore de någonsin så att man skulle kunna förstora dem ytterligare i framtiden skulle man med all säkerhet se en tatuering på ena vingaxeln i form av en tribal.

Honorna är betydligt större än det motsatta könet, och faktum är att männen faktiskt omkommer vid längre vistelse i samma utrymme som honorna, även detta på grund av hanarnas ständiga pollenallergi.

Att denna art i överhuvudtaget lever och frodas i Kraftvärmeverkets asksilosar tros vara en ren tillfällighet, då arten inte naturligt könsuppdelar sig på neutrala områden. På denna punkt stod väninnorna länge å stampade på samma ställe tills en dag då arbetsmiljöombudet fann en elloskatalog sitta som tätning vid en silosens bottenplugg. Hennes intresse drogs genast till dammodet i katalogen och vips så fick hon en snilleblixt, hon var nämligen inte ensam kvinna vid denna silo. Just den silo med en elloskatalog tätad i botten var den silo som enbart innehöll organismer från det kvinnliga könet.

Befruktningen, ja ordet som var den utlösande faktorn till denna story, sker via sporer från respektive kön och kan enbart ske i en fuktig, om inte rent av våt miljö. Och även detta sker via en ren tillfällighet av den enkla anledningen att lasten på lastbilen ska damma ner så lite som möjligt i sin omgivning. På grund av detta tas flygaskan från silosarna, ner i en blandare där vatten tillförs och befruktningen sker då ungefär samtidigt som massan lastas ner på lastbilen och börjar sin transport mot Gävle.

Då dessa sporer förenas med varandra bildar dom ett äggliknande skal för att undvika eventuella yttre påfrestningar i den viktiga process som nu tar vid, i detta stadium av könlöshet kallas dessa organismer för flygasklingar. Nämnde jag förresten att dessa asklingar är ännu mindre än tidigare nämnda organismer? Så ligger det i alla fall till och förstå då hur lätt det ska vara att andas in dessa partiklar om du dagligen hanterar dom.

Symptomen av längre tids inandning av dessa asklingar har visats sig vara just exakt de symptom som arbetsmiljöombudets nuförtiden föredetta make blivit ett vandrande facit på: Grav bukfetma, tjurskalligast av alla tjurskalliga och skalligare än den mest skalligaste. Symptomen är genomgående hos alla chaufförer som hämtat mer än två lass flygaska på Kraftvärmeverket i Uppsala. Endast fåtal chaufförer har visat sig tillräckligt motståndskraftiga mot dessa asklingar, hos dessa finns enbart en gemensam nämnare: de har alla KOL. Deras lungor är så fulla med tjära att asklingarna inte har en chans att bryta sig igenom och ta sig ut i blodomloppet.

Nåväl, åter till flygaskan som nu befinner sig på en lastbil mot Gävle. Resan kan bli lång och då chaufförerna även ska äta (eller kanske röka?) blir den ännu längre. Massan på flaket hinner torka och flygasklingarna förs då med vinden ut i naturen. De fullvuxna organismerna dör omedelbart efter befruktning, därav skälet till att inga ur den resterande svenska befolkningen påträffats med samma symptom. Symptomen är såklart vanligt förekommande i Sverige, men har aldrig upptäckts i kombination med varandra likt de som orsakas av flygasklingar.

Ett sista sammanträffande i denna å så otroliga med dock så allvarliga situation är att det som händer då flygasklingarna med torven förs in i Kraftvärmeverkets panna och träffas av de 1200 grader är att de kläcks ur sitt skalliknande hölje och cirkeln är därmed sluten.

Kraftvärmeverkets dåvarande VD kände igen en skandal när han såg den. Allt tystades ner och de chaufförer som blivit påverkade mutades med de pengar företaget fick loss vid en så kallad ”personaleffektivisering” .

Den enda person som nu vet om allt sammans är den person som är tekniskt ansvarig för anläggningen. Denna person mottog inga direkta mutor, men fick istället all credit för den nya utmatningen ur asksilosarna som nu sker i endast torrt tillstånd. Ingen befrukting sker inom verkets grindar och företaget har därmed sitt på det torra.

Endast en person utöver VD:n känner till den skandal som aldrig uppdagats… fram tills idag…

Den man som kände till detta och som vi i denna story även känner till som företagets åldring har haft ett gnagande samvete en längre tid. Befruktning sker inte längre inom dessa grindar men är det rätt att alla dessa chaufförer med familjer ska lida för något i resten av livet utan att företaget ens blir påverkat?… Nu är det upp till våran engagerade och ambitiösa drifttekniker att ta på sig det ansvaret!!

Eller stod det egentligen BEFUKAD FLYGASKA på skylten och vår engagerade och ack så ambitiösa drifttekniker även begåvats med den vildaste av alla fantasier? We´ll nerver know…