L70 blues					Tors 3 jan 02 06:13 

Gud skapade lastmaskinen, och fann detta gott. Gud skapade
galningen Pelle, satt denne bakom ratten, men fann detta vara
vansinne. Gud sabbade då värmen för att försöka få ut Pelle,
men se det gick inte. Denne dåre hade funnit livets mening, och
åkte runt med tungan ute ,galenskap i blick och radion på
högsta volym!
När Pelle väl kommit hem fick hans arbetskamrater tina upp
honom med kaffe och gasol. Men det är en annan historia!! 

-----------------------------------------------------------------

Konsten att hämta tidningen.. 			Mån 7 jan 02 04:17 

Hur hämtar man tidningen på kuligaste sätt? 
Går man? Nej 
Tar man cykeln? Nej 
Tar man bilen? Nej nej nej! 

Man frågar Emil: -Kan jag få låna L90:an för att åka 
och hämta tidningen med? 
-Visst!, Säger Emil, den står utanför. 

Så då kutar man ut mot den stora gula hjullastaren som 
står där ute, svingar sej upp i hytten, som är högt högt 
över marken, och sätter sig i stolen. 

Man startar dieselmotorn, letar reda på ljusknapparna, 
ställer in ratten och lossar på handbromsen. Sen hissar 
man upp skopan en bit och lägger i fyrans växel och ger 
gas. motorn brummar till och ger 20-tons klumpen fart 
framåt. 
Sikten i en sån där är total. Fullt synfält nästan överallt från 
panoramafönstren. Längst fram sitter skopan ,som åker än 
höger än vänster beroende på åt vilken håll man svänger. 
Hela klumpen är midjestyrd och ger en enorm manöverförmåga. 
Radions är högt inställd på E-types ”Life” och ger extra stämning 
åt det lyckliga ögonblicket! 

Väl framme vid vakten där postlådan sitter, får man lust att 
jämna hela bygget med marken bara för att jävlas, men som 
den shyssta kille man är i grund och botten så gör man inte 
det. 
Istället hoppar man ur och hämtar den lilla lilla tidningen. 
Sen upp igen och åker tillbaka. Självklart tar man en omväg 
över precis hela området. 

Nu är tidningen hämtad! 


Ha det bra alla ni som kör hjullastare, och alla ni andra också 
förresten! 

/Pelle  


-----------------------------------------------------
Ljus i rågåkern. 			Mån 26 aug 02 10:13 


Nu har alltså Pelle skådat ljuset igen, och för er som vid 
det här laget känner honom, kan säkert räkna ut att han 
nu fått köra ytterligare ett mer eller mindre groteskt fordon. 

Denna gång råkar det vara en stor grön klump på fyra hjul 
med nåt som liknar en brödkavel längst fram. För er som 
aldrig gissar rätt kan jag berätta att det är en skördetröska! 
En tröska uppfyller flera av Pelles innersta önskninigar; den 
är stor, vräkig och kul att ratta. 
Häftig är nyckelordet! 

Tröskor kan vara riktigt feta. Inte så långa som en lastbil, 
men både högre och bredare. Mycket bredare. 
Man sitter högt, högre än i en hjullastare och ser ut genom 
ett möjligt ännu större panoramafönster, som gör ett 
imponerande intryck även på människor som redan har en 
storbildsteve. 
De tröskor som saknar hytt är troligen en upplevelse bara 
för sig. En orgie i damm och annat stick som orsakar stora 
klisjukan över säkert hela kroppen. 
Pelle föredrar alltså hytt. 

Vackra är tröskor endast om man likt mig har en sjuklig 
böjelse för remmar, kullager och fettkoppar. Det gäller 
att se det poetiska. 
Flummosar som bara tycker att ord som liknar varandra är 
poetiska, är bara bleka amatörer. Detta är sjönsjungande konst, 
vinande remmar, skramlande stag och raka dieslar i symfoni! 

Att köra påminner mycket om att köra åkgräsklippare. Fast 
bara så väldigt mycket större. Bordet med kniven måste vara 
i rätt höjd så man inte klipper i jorden eller för högt. Dessutom 
måste man hålla rätt fart också, så att det inte blir stopp där 
framme i inmatningen, eller går onödigt sakta. 

-Nu blir Moa stolt över mig! , tänkte när jag kört klart för dagen. 



Jag fattar inte hur folk kan vilja köpa Porschar när det finns 
tröskor?? 


Nä, nu är det bäst jag slutar innan jag blir idiotförklarad. 
Ha’re gött.