Leo Tis 1 apr 03 00:11 
Boland-Leo finns inte mer. 

Nyligen upptäckte jag något oväntat, att någon hade dödat Leo. 
Han stod där under skrivbordet uppe i blå rummet, alldeles tyst 
och mörk. Sladdarna var utdragna och hårddisken tyst. 

Vila i frid, min vän Leo. 

Istället på skrivbordet stod nu en ny maskin, en compaq från 
vattenfall data, som nu tagit över uppgiften att köra energioptimerings- 
programmet Vitec Powerplan. 
Men den maskinen har ingen själ. Sorry.. 

Det började långt innan min tid, troligen 1996, som Bolands kontrollrum 
blev utrustad med maskinen ifråga. Leo var tänkt att visa maskinisterna 
hur och varför de skulle köra sina pannor. Men maskinisterna hade 
redan kört sina pannor i åratal och tyckte redan att de kunde sin sak. 
Därför var det igentligen ingen som brydde sig om vad Leo sa, utom 
kanske Leos husse och domptör Zetterberg samt skiftchef Åke som gillade 
ny teknik. 
Leo hade minst två syskon, som hette Leo båda två. En stod på 
KVV och den andra på sopen. Sopen körde alltid för fullt, så dom 
använde aldrig på Leo. KVV hade bara en panna, och dom körde alltid 
så mycket det gick. 
Så igentligen var det bolänningarna som skulle ta till sig, men gamla 
maskinister är svåra att lära sig datorer. 
Men något som uppskattdes med Leo var temperaturprognosen från 
SMHI som visade hur varmt det skulle bli framöver. 
”-Men titta, det ska bli varmt! Då ska vi ut och fiska!” 

När jag började på Boland fattade jag tycke för Leo. Inte bara 
powerplan utan också för maskinen i sig. Leo stod bredvid process- 
skärmarna, men var ändå på något sätt övergiven. Det gick att 
surfa på Leo, och dessutom hade han ett mailprogram installerat. 
”Boland-Leo” var avsändaren. Har du fått mail från Boland-Leo? 
Vet du vem som igentligen skrev det? Det var förmodligen jag. 
Leo blev ”min” dator. 
Det var ganska många som fick mail från Leo, speciellt dom dagar 
jag hade kontrollrummet och då det inte fanns så mycket att göra. 
Vakten och Hotrod-Åke fick en hel del mail, glada mail så klart. 
Ett litet roligt mail kan göra mycket då man sitter på sitt kontor 
eller var det nu kan vara, och sliter. Ett mail blir då upphov till 
en stunds avkoppling och kanske ett gott skratt. Leo var glädje- 
spridare! 

Sagan som finns om Leo skrevs såklart på Leo.



Då och då behövdes det skrivas ett och annat mail i tjänstens 
vägnar, sådana mail skrevs under med ”Boland-Leo” Jag tror det var 
sällan som personen i andra ändan visste att Leo bara var en dator. 

Han var absolut ingen racer, inte jämfört med kontorsdatorerna som 
var mycket snabbare. Leo tuffade på med sin 90MHz Pentium , 32 
mb minne och med alldeles för lite grafikminne som bara räckte 
till 256 färger. Med många program igång så blev Leo oerhört trög, 
ingen idé att brådska med andra ord. Det passade utmärkt om man 
ville ta det lugnt. Medan Leo tänkte gick det utmärkt att ta en 
klunk kaffe och titta till processkärmarna. 

Leos explorer fylldes med Pelles bokmärken. Mest om amiga och 
lite om raggarbilar. Men det trevligaste bokmärket gjorde skäl till 
stort intresse, det var en webcam över slussarna i Miraflores Panama. 
Rätt som man satt där så kunde det komma en tankbåt eller en 
passagerarfärja med folk som vinkade. 
En del bilder på tankbåtar och andra fartyg hamnade med tiden på 
Leos 1,2gigs hårddisk, tillsamans med lite bilder på flygplansmotorer 
,konstiga bilar och gamla datorer. 
En roligt program som låg där var ”The love calcylator”. Man skrev in 
två namn i varsitt fält, och fick resultatet i procent. Ju högre procent 
desto lyckligare skulle det bli. 
Vi skrev in ”boland” och ”KVV” och fick resultat 9%, och så här i efterhand 
kan man nog säga att det stämde. 

En gång råkade jag krascha Leo riktigt hårt. Jag ver inne i hans bios och 
försökte överklocka ISA-bussen med ett antal MHz, den det resulterade i att 
Leo vägrade starta, och det gick inte ens att komma in i bios igen. 
Jag fick sen höra veckan efter att it-avdelningen hade hållit på i två 
hela dar med att få igång honom igen. Oops.. 

Jag tvingade Leo att arbeta hårt, han stod ju trots allt på en arbetsplats. 
Leo anmäldes till att försöka knäcka krypteringssystemet RC5-64 på fritiden. 
Då Leo inte jobbade med powerplan hade han fullt upp att testa krypterings- 
nycklar. Inte en enda av Leos cpu-cykler fick gå till spillo. Dag och natt 
i flera år jobbade han, och till dags dato har han varit med om att testa 
642,837,418,868,736 nycklar. 

642 BILJONER alltså! 
Titta efter själv genom att gå in på http://stats.distributed.net och välj 
RC5-64-all och sök på pelle.p Participant name: ”boland-Leo”... 

Så kom inte och säg att vi inte haft nytta av Leo. 

Tack Leo, det var roligt så länge det varade.