Rödluvan Åke

Den var en gång en rödluva som hette Åke som skulle gå till mormor med
en korg Fiatdelar. Mormor bodde långt inne i stora läskiga skogen och
rödluvan Åke kände sig lite ängslig där han gick stigen fram.
Plötsligt hoppade det fram en stor elak besiktningsman med stora sylvassa
tänder fram rakt framför stackars Åke.
-YIII! Skrek den ack så rädde rödluvan Åke i falsett.
-Ha ha ha! skrattade besiktningsmannen elakt. -Nu blir det flygande
besiktning!
Besiktningsmannen tog tag Åke i fötterna och ruskade honom så en stor hög 
av trasiga tidomatkort bildades på marken.
-Det ser ut som glapp i kortläsaren, skrattade besiktningsmannen, -Det
blir allt en tvåa det!
När rödluvan Åke slapp alla tunga tidomatkort fick han plötsligt kraft att
kasta en rostig handbroms på besiktningsmannens stora röda näsa.
Besiktningsmannen anade då en Fiat begraven, han hade visst med en före
detta raggare att göra. 
Besiktningsmannen kallade då in Stig Malm, men han satt i finkan så det gick inte.
Under tiden hade rödluvan Åke lyckats smita och flydde nu hals över huvud
till mormors stuga där hon låg sjuk i sin säng. Åke bultade på dörren och 
ville bli insläppt. Men mormor låg i själva verket i garaget och svetsade ihop
en fiat-rod.
Den hungriga besiktningmannen hade nu hunnit ifatt och skulle precis till att
äta upp rödluvan Åke då mormor kom fräsande runt hörnet i sin rod.
Den grymma besiktningsmannen vände sig om och tog instiktivt upp rosthackan,
för ett sådant fordon skulle han allt ge körförbud.
Snabbt som ögat klippte Åke till besiktningsmannen med en brandsläckare
som han hade gömt i innerfickan. Rättvisa hade skipats och Åke följde med
mormor till Italien, sagolandet där fiatar aldrig rostar.
Där byggde dom ett slott fullt med kortläsare och brandsläckare och sen
levde dom lyckliga i alla sina dar.

Slut.