Tidpunkten då den här lilla historien utspelade sej var i slutet 
     på sommaren,den sommar som vi nu alla saknar i höstrusket..


                        Sture och tröskan.


                     
Det var en gång en gubbe som bodde tillsammans med sin gumma på
en liten bondgård någonstans i stora mysiga skogen,långt bortom länsgränsen.

Just idag var den en såndär härligt varm sommarförmiddag, då solen sken
och bofinkar, gluttsnäppor och grävlingar kvittrade och pep allt vad
de orkade från buskarna.
Herrn i huset hade just varit och vittjat postlådan denna tisdag och
satt nu vid fikabordet på groggverandan, drack sitt morgonkaffe och 
passade på att läsa posten i lugn och ro medans frun i huset var på jobbet.

Denna dag hade det kommit en hel trave räkningar från jordbruksskatte-
datorerna i Bryssel och från stora skatteskrapan i Stockholm.
På räkningarna stod det att gubben och gumman skulle vara så snälla att
betala in alla möjliga skatter och avgifter.
Det var inkomstskatten, utgiftsavgiften, arealarvodet, bördighetsbidraget, 
trösktaxeringvärdet, ankavgiften, ko-kostnaden, betesbetalningen, rabarberräntan, 
sädskattesumman, huspenningpålagan och för att inte tala om potatispremien som 
visst var ovanligt hög i år.

Allt skulle vara betalt senast nästa vecka, annars skulle översteskattmasen
personligen komma på besök och dra dem i öronen.

-Ajdå!,tänkte gubben som värnade om sina öron, det här lät ju inte så bra, den 
 här dagen som börjat så fint.
Han slog in alla siffror på räknemaskinen och vevade fram resultatet.
-Milde tid!, det blir ingen mer kattmat på burk åt dej när du fyller år ,sa han 
 förskräckt till katten Björne när dom båda såg resultatet.
-Mjorr sa katten.

Han kom att tänka på hustrun sin, som pratat om en häst och en motorvärmare, 
men sånt kostade ju stora slantar.
Han visste att hon skulle inte nöja sig med åkarbrasor i garaget eller 
dotterns gamla käpphäst från vinden. Finska rivjärn var inte att leka med.
-Något måste göras för husfridens skull funderade han, men vad?
Just när katten råkade trampa i kaffekoppen fick gubben i idé i huvet
och sken upp som solen. Idag skulle han minsann revolutionera jordbruket!


Nu var det faktiskt så att denne gubbe, eller Sture som han hette,
var ett tekniskt snille av sällan skådat slag, ja faktiskt så
sällan skådat att ingen någonsin sett honom använda sina talanger.
Sture var nämligen mycket mycket slug också. Han visste att om han 
avslöjade sin kunnighet, så skulle hans fru sätta honom på att laga 
allting som hon lyckades ha sönder. Och det var inte lite.
Bara den senaste tiden hade hon haft sönder modemet till datorn,
dekoderlådan till parabolen, tvättmaskinen och teven.
Hon skyllde allt på åskan, men Sture visste mycket väl hur det var
med den saken,men han sa inget.
Den gamla Opeln hade hon också lyckats pina livet ur, men hon hade
själv fått köpa ny bil för egna pengar.

Han gick in i köket, rullade undan köksmattan och skuffade undan bordet,
och gick loss med spikutdragaren på golvplankorna därunder,så han kom åt
sin allra största,bästa och häftigaste verktygslåda som han gömt under golvet. 
Där hade han alla verktyg som hans hustru trodde att han slarvat bort för länge sen.
Han spikade igen golvet efter sig och gick ut i ladan där tröskan stod. 
Han kollade att inte backen låg i, och satte igång med förverkligandet av sin 
briljanta idé. Material hittade han på stora skrothögen och i köket.


Ganska senare samma eftermiddag kom hustrun hem från sitt nya arbete. När hon
parkerat bilen i garaget såg hon att traktorn stod inne i ladan.
- Så bra, det betydde att gubben hennes var hemma, och hon som brann av iver
att berätta för honom om alla nya mätarställningar hon skrivit ner under
dagen. 
Men när hon slog upp dörren stod hon bara och gapade.
Spisen, diskmaskinen och halva diskbänken var borta, likaså mikron och frysen.
Och ingen gubbe syntes till heller. 
-Vad var detta nu då???
Då hon funderade på om det var krimkriget eller egyptens gräshoppor som härjat 
i hennes kök, såg hon till sin förfäran att någon hade pajat katten också!
Hon plockade snabbt ihop katten igen och vevade igång den.

Då fick hon se deras gamla gröna tröska vingla fram på havreåkern utanför fönstret.
Hon misstänkte att gubben hennes låg bakom alltihop,och gick ut för att höra med
honom. När hon kom fram till åkerkanten såg hon att där tröskan hade gått,låg
en lång och prydlig rad med bullar och limpor.
Hon visste inte alls vad hon skulle tro när hon jagade ifatt tröskan med sin
gubbe uppå. Tröskan var lite längre än vad den brukade vara, och bakdelen på den
påminde lite om hennes kök och luktade som Skogaholms. Och den fungerade som
Skogaholms också.
-Inte ens James Bond hade en sån här!, vrålade Sture glatt från förarplatsen när han 
fick se sin fru, 
-Den värper guldägg numer, hjälp till!
Då gjorde han en kraftig högergir så att hustrun fick kasta sig ner i diket för
att inte få ett rågbröd i huvet. 
-Tig! snäste hon till korna på andra sidan stängslet som flinade åt henne.
Men hon förstod vad som skulle göras och sprang efter vedkärran och började fylla 
den full med bullar.

Vid middagstid satt de båda i sitt härjade kök och Sture fick frågan hur allt det
här kunde komma sig. Han visade sin fru alla räkningar de fått, och berättade 
sedan med korslagda fingrar bakom ryggen att bröderna Breson från Tuna hade kommit 
förbi och fått upp ögonen för deras gamla Opel.
Det hade visst inte varit nån vanlig Opel,utan en äkta årgångsopel från Tyskland
som var värd en hel del. Den hade bröderna Breson fått i utbyte mot en modifiering
av tröskan som förädlade säden på ett ganska häftigt sett.
-Perkele!, sa frun imponerat, samtidigt som hon ågrade att hon gormat på Bresons under
abetstid, och att hon tyckt att det var roligt att flyga i guppen med Opeln på vägen
till jobbet.

I själva verket hade Sture kört Opeln över stora ättestupan på andra sidan Hanssons
hygge. Men det sa han ju inte.


Nästa dag, som var lika fin som den förra (det kan dom vara i sagor) tröskades det 
också. Sture hade ringt till Ica och Konsum, och vid tretiden kom dom med sina största 
bullbilar och lastade dom fulla. Dom tyckte bullarna var mums och tog fram sina fetaste 
plånböcker och betalade Sture.

Vid middagstid satt paret ånyo vid köksbordet. Sture satt och räknade pengar och
trodde att allt skulle gå ihop ekonomiskt ,och att det kanske skulle bli lite pengar över.
Hustrun satt på andra sidan med tindrande ögon och tittade upp i taket.
Hon drömde om en.. rosa motorvärmare med blommor på... och så en häst.. eller
kanske en ko, på dom fanns det ju handtag att styra med... eller.. nä, det skulle
nog bli en.. ardenner.. åsså en kärra till den...hästsemester..tänk att hamna på 
Hemmets Journals mittuppslag...

Ytterligare två dagar passerade i bullarnas och kaptalismens tidevarv.
Översteskattmasen fick sina pengar och köket fick ny inredning.

Men på Fredag kväll då allt var tröskat och sista bullbilen hade gått, såg de till 
sin förvåning en liten belgare som kom springande från skogsbrynet och över kohagen. 
Han stannade framför det förvånade paret Eriksson och började ilsket tjattra på dom. 
Han delade ut blanketter åt alla håll som det stod "Indrivning","snedvridning av 
konkurrens", "utmätning" och "rekvirerande i forskningssyfte" på. 
Sedan pekade han på tröskan som stod på gården och viftade sen i riktning mot Bryssel till.

Bönder är av någon fånig anledning lojala mot maktens herrar, så Sture gav honom
trösknyckeln.
Den lille belgaren satte sej bakom ratten och vred om nyckeln.Motorn hoppade igång
men tröskan tog ett skutt bakåt. Han hade startat med backen i, och tröskan hoppade
över potastislandet och gjorde några varv i kohagen, för att sedan sätta kurs över Hanssons
hygge.

-Då var det slut på det roliga, sa Sture med darr på rösten  när tröskan gick över kanten på
ättestupan. Elva sekunder senare hördes ett brak.


Det kanske var som Sture sa, men han hade räknat fel tidigare under veckan så det blev faktiskt
en massa pengar över, och att Björne faktiskt hade spelat poker med grannkatterna och
kammat hem över sex tusen kronor gjorde sitt. Så då hade Sture plötsligt råd att köpa en 
ny begagnad tröska, en grön förstås, och det gjorde han redan nästa dag. Men den här gången 
köpte han deluxemodellen som saknade back. Han ville ju undvika fler pinsamma misstag.

På Söndagen kom dottern och hälsade på. Hon hade stått ut med snorkiga flygkaptener en hel
vecka och behövde nu en dos flummig bondgård för att varva ner.
Hon frågade föräldrarna om det varit nån förändring sen senaste gången hon var här, och fick svaret
att.. Näe, det hade det väl inte, bara att Opeln var borta och att det var färdigtröskat..


För en sån här historia skulle hon väl aldrig tro på??? Näh..
..såvida hon inte bryter upp köksgolvet förstås..