Bottenmålat. Man får inte använda kopparbaserade bottenfärger så jag använder en baserad på dioxin, kreosot och anrikat uran.
Ja nästa sommar infann sig till slut och så även semestern.
Mina små tuschmarkeringar efter smutslinjen på båten hade överlevt vintern så jag målade helt sonika vattenlinjen efter dom. Båten vändes rätt igen och pulpeten och motorn skulle dit. Att krångla dit motorn med reglage och allt var sju resor värre än med gamla motorn och båten. Konsensus av detta: motorfan och allt annat får sitta kvar under vintern. På med nån sorts ställning och en presenning bara.
Gamla cykelkärran.
Plask ner i vattnet igen och bottenpluggen satt faktiskt i. Vattenlinjen blev ju riktigt bra dessutom. Med min kompis fogsvansen fixade jag en durklapp över öskarsdiket längst bak. Mindre risk för fotvrickning och ser lite bättre ut.
Instrumenteringen var det ja. Den lille elektrikern satte igång och drog sladd till eluttag, tre mätare och ekolodet. Det enda som var knepigt var att få varvräknaren att visa vad den borde. Tach-uttaget från snurran gav visst nån signal som den kinesiska varvräknaren inte gillade alls. Istället gjorde jag ett ingrepp under motorkåpan och kopplade om sladden direkt till växelströmmen före likriktaren. Det blev inte riktigt bra det heller, men trial-and-error med dom få komponenter jag hade i lådorna (två motstånd och en 12-volts zenerdiod) visade sig att zenerdioden blev räddningen. Fasen jag skulle ha tagit med oscilloskopet.
En lampa jag tänkte koppla till summer-utgången från snurran (så att det ska lysa istället för tuta om det blir fel) ville inte lysa alls, så jag skippade den och satte dit en avochpå-knapp till ekolodet i det hålet istället.
Eljobb pågår.
Ormboet undertill. Fördelningsplutten är rostfri och kommer från en gammal tvättmaskin
En liten placeringsmiss angående eluttaget resulterade i att jag numer har en elektrisk hastighetsbegränsning på båten. Jodå, eventuell stickpropp sitter nämligen ivägen för gasspaken. Hoppsan kan man säga.
Liten miss ja
Nästa uppdrag var under sitsen där bak, att förskjuta så mycket som möjligt av vikten till vänster. Man sitter ju nämligen lite till höger när man kör så då lutar båten åt det hållet. Jag plastade fast en brädstump på högkant som tanken kunde stå på. Tanken är förresten en ny 25-liters tank från Scepter. Den gamla 15-literstanken som enligt förra ägaren "räckte hur länge som helst" skänktes till kussen han kan ha till sin 8-hästars Yamaha.
Redo för tank
Batteriet (som numer reducerats ännu mer till gamla motorcykelbatteriet på 12Ah) ser ut att till och med kunna få plats ovanpå tanken.
Jag plastade också fast ett rör för ekolodsgivaren att stå i. Fyllde med lite flytande paraffin och fixade ett litet lock av plywood. Funkar utmärkt, i alla fall tills det går för fort så det blir för mycket luft under skrovet. Då stänger jag bara av ekolodet med strömbrytaren så inte fiskarna tror att det kommer en jagare som letar tyska ubåtar.
Ekolodsgivaren.
Sen var det det här med länspump. Jag har gett mig fan på att placera pumpen i utrymmet under sitsen bara för att det ska se bättre ut. Problemet är att det inte är där som regnvattnet hamnar. Då gör man helt enkelt hål i skiljeväggen, men man vill ändå inte ha in vattnet. Då gör man en tunnel där vattnet rinner fram till ett vertikalt rör som pumpen står i. Tunneln och röret är vanligt 50mm avloppsrör i plast. Efter 10 minuter i ugnen på 125 grader kan man forma det lite som man vill. Sen på med glasfiberplast och färg.
Det är mycket mickel med att göra hål i en plastbåt eftersom trä eller glasfiber blir exponerat måste man plasta över det igen. För att sen få det vattentätt ska man måla över med primer också.
Gammalt avloppsrör.
På plats. Extra stöd i överkant.
Inlopp. Senare med nät.
Elektroderna som ska känna av om det finns vatten hade jag under resans lopp inte lyckats klura ut var jag ville ha dom. Det slutade med att jag gjorde två små hål i locket som sitter över pumpröret och stoppade ner dom där. Elektroderna är förresten två stycken EK kopparkablar jag plattade till i nedre ändan för att få lite större kontaktyta.
Det galna i situationen är att det funkade utan justeringar på första försöket!
Pumpen sög glatt i sig småsten barr och löv också, men lyckligtvis hittade jag en bit rostfritt stålnät som jag klippte till och stoppade in i tunneln jag gjort. Funkis!
Så blev det till slut.
Till nästa år tänkte jag fixa en riktig batterihylla och bättra på slanglösningen.
Genomföringen för kablar och slangar tror jag inte är Sandström original. Smidigt förvisso, men nu riskerar det att komma in vatten i bakre utrymmet. Kablarna och det skulle nog egentligen letts ut i två urgröpningar under luckan i bakkant. Istället har det visat sig att när man har båten uppdragen rinner det in regnvatten där istället. Tror jag ska fylla igen dom när ork finnes.
Elektroniken till pumpen har förutom vattensensorn två stycken fördröjningsboxar, en för start och en för stopp. Stoppfördröjningen ger pumpen tid att tömma båten ordentligt. Startfördröjningen gör att pumpen inte startar igen då den precis har stoppat och vattnet som är kvar i slangen rinner tillbaka och plaskar ner elektroderna.
En backventil är inte lösningen eftersom vattnet spolar rent nätet till intaget.
Sagan om eluttaget var inte över än. Biltemas eluttag är nämligen inte kompatibla med biltemas stickpropp. Den sitter nämligen fast så dåligt att den åker ut och börjar glappa. Då satte jag små krokar (INTE från Biltema) på varsin sida uttaget som man kan sätta typ gummisnoddar i för att hålla kvar proppen. Syns på bild längre upp.
Sen fick jag till slut för mig att kolla oljan i motorn, nåt som dom flesta kanske gör redan vid köpet, men inte jag inte. Jag fick suga ur nästan 4 deciliter för att det skulle bli lagom. Nej oljan luktade inte bensin eller var full med vatten, det verkar röra sig om en klassisk överfyllning.
Aja, 315 sjömil fördelat på 24 timmar blev det i alla fall. Början på säsongen var väldigt blåsig så det blev inte så mycket åkande då.
Soppaförbrukningen kollade jag inte så noga, men ett överslag gav 1,63 liter per landmil.
Maxfarten blev 23,5 knop i medvind.
Båten var jag fett nöjd med. Konceptet med ratt där man kan hålla i sig lite bättre var inte så dumt, dessutom kan man stå upp och köra. Det enda negativa är att fören är ganska platt vilket gör att båten går ganska hårt i sjön.
Motorn däremot håller inte samma kvalitet som gamla marinern. Den har två olika skrammelljud för sig som jag inte lyckats klura ut varifrån dom kommer, och choken är en helt skadad lösning. Choken är elektrisk och aktiveras när man trycker in nyckeln. Alltså finns bara full choke eller ingen alls. Så om man vill rycka igång motorn för hand en kylig dag måste man försöka trycka in nyckeln med tårna på nåt sätt.
Dessutom är antikavitationsplattan ganska liten vilket gör att propellern suger luft ibland.
