Tillbaka till första sidan.



Efter en ovanligt lång och underhållande säsong utan att nåt mer gick sönder så tog vintern slut.
Det innebär att meksäsongen kan börja, och till det har jag köpt upp mig på fem kilo värmetåligt gips och en rulle putsnät från Jula. Vad i hela friden kan man då ha det till?

Well, under sommaren så snickrades i alla fall ihop ett litet skjul i skogen där skotern kan stå och kramas tillsammans med trädgårdstraktorn. När skjulet väl var klart var det inga problem att hissa upp skotern i bak och ta bort boggin. Ett dom övre löphjulen satt ganska snett och jag misstänkte lagret.
Efter en snabb koll var det inget fel på lagren, det var axlarna som boggin satt i som var helt slut. Plastbussningarna var pulver sen länge, och sen hade stålrören käkat av dom ömtåliga aluminiumaxlarna. Lättviktskonstruktion är ju bra när man rejsar, men vafan, det här är ju en arbetsmaskin! Dom kunde åtminstone satt på lite fettnipplar. Hade motorcykelindustrin hittat på så här risiga grejer hade dom fått på skallen rejält. Vad var det för del på stålrör? Gör man på rätt sätt blir det både stakare och lättare.

Boggin dårå
Boggin.


Främre upphängningsarmen hade fått skador av att en fjäder hoppat (gått?) av och spetsen tryckts rakt igenom plåten. Lite svets och färg på det så blev det bra.
Kullagren var i lite sisådär status, men jag kom på att det gick bra att pilla bort tätningsringen, trycka i lite fett och sen sätta tillbaka ringen. Budgetrenovering de-luxe.
Tror att dom främre fjädrarna har blivit bytta förresten. I bak kunde man dessutom justera fjäderspänningen. Kul att få reda på det.
När jag ändå hade allt isärtaget passade jag på att sätta fettnipplar på dom rör som axlarna går i. Borra hål, svetsa i M6 mutter och skruva i fettnippeln. Klar förbättring.

Flippen (den ledade delen längst bak av boggin) var inställd på det närmaste helt stum. Bra om man ska dra skidspår med inte annars. Jag gjorde helt om och förväntar mej bättre komfort. Systemet med små tallriksformade brickor att justera betéendet med är lite smått genialt. En kille som kan det här med skoterkörning jag pratade med sa att backflippen är den som är svårast att bemästra. Det tog flera månader innan det gick upp för mig vad han menade..!
Axeln längst bak behövde jag byta, men på den nya ska det tredje extrahjulet sitta i mitten och inte mer åt sidan som på originalaxeln. Det känns mer riktigt på nåt sätt, men distansrören behövdes göras om så det passade.

Flippfjädrar Svetsat men inte målan än
Flippfjädrar
Behövdes svetsas
Efter lite hummande vid ihopmonteringen kom jag på att dom främre fjädrarna var ev fel sort. Den korta ändan var för lång, och den långa för kort. Nya beställda och särskilt dyrt var det inte. Lyckligtvis finns det gott om reservdelar att få tag på.

Arbete pågår nästan
Jobb pågår

Nästan klar så märkte jag att den bakre axeln som ska fästas i chassit kunde glida ganska mycket sidledes i röret det sitter i. Klart fall av slitage, så jag behövde göra två stycken 5 mm distansringar att sätta innanför löphjulen. Blev kalas!

Ringring
Distansring



Med boggin väl på plats så åkte motorhuven bort istället. Jag passade på att plasta igen dom två bakre stora luftintagen och klistra i lite överblivna bitumenplattor för att få skotern att bli lite tystare. Faktum är att den luftkylda modellen har samma huv som den här vattenkylda, så jag kan lugnt konstera dom inte har nån annan funktion än att släppa in granbarr och pissmyror, och släppa ut oljud.

Efter att dränerat kylsystemet så hittade jag en T-koppling hade sett sina bästa dar. (Nummer 13 på bilden på förra sidan). Är lite sugen på att plocka ut motorn också bara för att kolla läget, så mängden delar som ska beställas lär öka.
Startmotorn kollades upp, och kolen i den var nästan helt slut. Hittade två nya i en bra-att-ha låda som passade efter lite filande. Nästan så man borde köpa en lott!


Vroom
En barnvagn med 75 hästar. Alla ettåringars dröm!

På statt
Startmotorn från Denso.

Med motorn väl inne så åkte topplocket bort, och cylindrarna såg verkligen fina ut. Kolvarna var märkta 020, och är det månne en överdimension? I så fall var det nog generalras den gången motorn gick för varmt. Annars såg det fint ut. Kolvarna såg bra ut, men jag hittade inget bevis för att mannen från Vänge bytt kolvar på den som han sagt. Jag brydde mej inte om att dela vevhuset då jag inte kunde tänka mej att nåt var fel därinne. Tätning till vattenpumpen bytte jag inte heller då den gamla är tät, och en ny kostar en hel del kosing. Axeltätningen till oljepumpen hade ploppat ut, vilket kan förklara dom enorma rökmoln som uppstod då skotern stått länge.
Jag fick också bekräftat det jag misstänkt länge, att impellern i vattenpumpen var sliten (nummer 29 på bilden). Den såg nästan anfrätt ut, precis som den kaviterat under lång tid.

Jo för fan
Gammal och ny.


En skruv som håller fast startkransen hade gått av och skruvskallen var försvunnen. Resten av skruven satt fast med gänglåsning så jag lämnade WO på en gång och lät den sitta kvar. Det finns skruvar så det räcker för att startkransen ska hållas på plats. Istället letade jag reda på en likadan skruvskalle och limmade fast den med loctite cylindrisk fastsättning. Fyra försvunna gram kan orsaka en del obalans i 7000 varv. 18 kilo obalans räknade jag ut det till.
Motorn hade drällt en del olja vilket jag misstänkte en dålig axeltätnig för, men det visade sig vara en packning mellan cylinder och avgasrör som inte höll tätt. Lätt fixat.

Och apropå absolut ingenting: Hittade äntligen en ny sekundärvariator till kussens Aktiv Panther lång: Den har en av fabrikat Salsbury från John Deere JDX6. Bara så ni vet.
När John Deere la ner tillverkningen köpte Polaris delarna som blivit över, och sålde tydligen senare till Aktiv.


Impellern till vattenpumpen blev faktiskt en svår sak att få tag på. BRP hade slutat tillverka den utan att ersätta den med nånting. Tursamt nog hittade jag en till en Rotax 582 flygplansmotor som är nästan samma motor och har samma pump.
Med packningsklister gick alla tätningar och o-ringar att återanvända så det här slutade billigt.

Primärvariatorn fick en liten genomgång också. Allt såg bra ut. Men för att få ner motorvarvet lite så knackade jag i en 3 millimeters stålaxel i varje viktpinne. Det lär få ner varvtalet en aning och förhoppningsvis märkbart. Enkel åtgärd på fem minuter! Variatorn kallas TRA förresten.

3mm
I med en 3mm axel.


Rotaxen
Klar blev den.


Under motorn satt nedre styrstångsbussningen som glappade ganska mycket. Ingen teflon eller mässingsbussning här inte, nänä, bara en vanlig rörhållare av abs-plast. Billigast möjliga som ska hålla garantitiden. Alltså, inget som BRP har gjort tycker jag har nån form av kvalitet. Det blir nog en japan nästa gång..
Aja, satte en bit aluminiumplåt runt bussningshalvorna för att klämma åt lite mer, och glappet är borta.

styr
Dålig bild, men bussig.


Apropå aluminiumplåt satte jag också en över hålen där den gamla laddregulatorn har suttit. Okej, tanken är väl att den ska kylas av snö från bandtunneln, men om det är töväder då, eller om man tokgasar utan växel i? Tänkte kanske inte riktigt på det.

Håål
Hål va. Nu med plåt över.

En av kylarslangarna (många finns det) som låg under motorn hade nästan blivit helt genomnött av vibrationerna från motorplattan. Senare årsmodeller har ett extra skydd över slangen just där. Jag skar upp en bit av en annan gammal kylarslang jag hade liggandes och limmade fast över. Fixat!
Annars var det knepigaste att få ihop bränsleslangarna. Pipen på förgasarna är nämligen bra mycket större än pipen på bränslepumpen. Vilken storlek på slang tar man då? Jo då tar man en 8 och en 6mm tryckluftsslang av hårdplast och limmar ihop dom i varann. Sen behövs bara varsin slangstump på 6 och 8mm att skarva med i ändorna.
En annan bra grej med tryckluftslangarna är att det är superenkelt att sätta dit en liten kran som man kan stänga av soppan till förgasarna med. Perfekt då man vill tomköra vid säsongavslut!

Efter att ha knåpat ihop el,bränsle och kylsystemet så startade motorn så fort jag vred om nyckeln. Vilket var lite av en surprise då jag inte hade primat, förgasarna var tomma och bränsleslangarna och pumpen likaså. Motorn verkar gå på ren envishet, precis som mekanikern.



Nån som minns putsnätet och det värmetåliga gipset jag köpte upp mig på? Nästa galna idé är nu att ljudisolera avgaspipan. BRP har nämligen gjort den i alldeles för tunn plåt vilken gjort den till en smått fantastisk källa för oväsen. Först klä in den i putsnät som är tänkt att det ska funka som armering, och sen kladda på med värme och fryståligt gips.
Av internet att döma är det aldrig nån dåre före mig som hittat på nåt sånt här. Gipset kanske ramlar av på en gång, vem vet? Det normala är annars att linda runt avgasbandage, men det är mest för värme och inte för ljud.

Rutor va Plaska på pyscha färj
Putsnät.. över hela då alltså.
Gips på det..
och lite färg.

Vid varmkörning av motorn så funkade det över förväntan! Nästan inget ljud alls från avgaspipan. Nu hör man istället ljuddämparburken skramla ganska mycket, som visst har rätt tunna gavlar. Nu får vi se hur länge det håller!



Åsså elsystemet. Ja vadårå? Den nya tempmätaren från biltema gillade inte växelström så bra, och nya voltmätaren gör det absolut inte heller. Alltså bygger vi om hela rasket till likström. Det är egentligen bara några sladdar som behövs flyttas, och så dra två nya till varvräknaren som fortfarande behöver växelström.
Jag passar på att byta likriktare/spänningsregulator också, då jag inte tror på det här med snökylning söder om Dalälven.
Den nya hämtades från MC-världen där såna börjar bli ganska billiga. Blir den för varm så får man väl sätta på en fläkt då.

Mätte upp tändkablarna och en tändhatt var det glapp i. Kortade av kabeln några centimeter och det blev bra.

Liket lever
Så här blev med det med likström förresten. Tjoho!

Och vidare så hittade jag fler bevis på att det brunnit friskt nångång. Jag tror att laddregulatorn pajat så att ett och annat har fått för mycket ström och gått varmt så det har bolmat ordentligt. Det finns skarvade kablar lite här och där. Det mesta är dock snyggt fixat.
Sockeln till baklampan fick sig en ombyggnad för att inte orsaka fler kortslutningar eller glappkontakter.

Kablarna till lyset är förresten ganska så klena, förmodligen anpassade till den amerikanska standarden på stearinljus. Det är ett spänningsfall på 0,8 volt, men då jag bara tänker köra på dagarna är det struntsamma.

Fortsätt till nästa sida.




Jooh
Maila om de e nåt.

Till huvudsidan